Om jag kämpar hårt nog, om jag trycker känslorna så långt ner i magen det bara går, så kanske det funkar. Jag tänker att jag kanske kan. Tills klumpen i magen vill upp. Det kommer som ett illamående, som att man vill spy. Men det är inget annat där än känslor. Bra eller dåliga vet jag inte än, men dom måste bort. Men hur? Hur gör man när dom bra blandas med dom dåliga, när allt måste bort för inget är rätt. Följer man hjärnan som säger tryck dom så långt ner du bara kan och låt skiten stanna där? Eller följer man hjärtat som säger att man bara kan vinna om man satsar?