Kärlek kommer i många olika former och jag tror aldrig att det är så spännande som när man är nykär. Tror helt klart att det är min favorit.
Jag vet inte riktigt om jag har varit kär, och då menar jag den kärleken som kommer efter nykär, men jag tror att det är den renaste formen av kärlek. Det är då det är äkta. För att vara nykär är att vara förälskad och en förälskelse är oftast inte lång och inte heller så ren.

Sen finns det den olyckliga kärleken.. Och jag tror nog fan att det är den starkaste formen av kärlek, psykiskt i alla fall. Och om inte för er andra, så för mig. Jag kan vara lite småkär i någon men så fort vi slutar träffas så inbillar jag mig att jag aldrig varit så kär. Jag inbillar mig att han var helt fantastisk och sjukt underbar på alla sätt. Jag bortser från alla misstag, fel & brister och förstorar allt possitivt till tusen. Ganska korkat faktiskt. Och i efterhand skrattar jag alltid lika mycket åt mig själv. What was I thinking?

Och på senare tid har jag lärt mig att man inte ska ta kärlek på så stort allvar. För om det ska vara så kommer det bli. Det är bara att ha kul med det så länge det varar och tar det slut så tar det slut. Varje slut är en början på något nytt!

"Being in love is like being a football coach. You have to be smart enough to understand the game, and dumb enough to think it's important."