I'll lean on you and you lean on me and we'll be okay
När jag satt ute och rökte i kylan fick jag flashback från förra vintern när jag satt där och grät. Allt sket sig och jag mådde bara dåligt. Tänkte på att jag aldrig kommer må så igen. Ja, jag kommer säkert bli sårad igen en dag, men aldrig lika mycket. Jag har blivit starkare på många sätt och kommer verkligen aldrig låta en människa göra mig så illa igen. Men det jag skulle komma fram till är att nu, oavsett hur jävligt jag mår så har jag världens finaste människor runt om mig.
Jag har en Linda Granquist som inte ger mig en kram och säger en massa skit som ändå inte får mig att må bättre, utan som säger åt mig att kämpa. Som visar mig att det är värt att kämpa och att livet har så mycket mer att erbjuda.
Jag har en Hanna Liljehammar som i vått och torrt skrattar. Den tjejen gör mig stark genom att bara vara, för om hon kan så kan jag. I kärleksväg har hon nog gått igenom värre än många av oss andra och ändå är hon den sista att ge upp, så varför skulle jag?
Och jag har Chanette Domonji, min andra halva. Ibland måste man få skiten ur sig och bara höra att man har rätt. Någon måste hålla med och säga "Ja fan vilket svin han är!" även om det inte alla gånger är fallet.
Så tjejer, underbara fina älskade vänner. TACK för att ni finns. Tack tack tack för alla gånger ni ställt upp för mig och stöttat mig och tack för jag vet att ni kommer göra det igen.
Kommentarer
Postat av: Linda
hjärtat vad fint skrivet. Du vet att vi finns här för varandra för du är minst lika bra som oss!<3
Postat av: Chanette
Håller helt och hållet med linda! <3
Trackback
